”Släpp kontroll. Släpp begäran om bekräftelse. Släpp in tillit.”
De orden landade som ett tungt ankare i magen på mig, liggandes på en yogamatta under Reiki-kursen som jag avnjöt. Som inristade i mitt hjärta har de orden sedan funnits med mig.
Dykt upp om och om igen när jag har behövt dem.
Ett praktexempel på att det är det enkla, som också är det svåra.
Jag skriver det här i ett tillstånd av ödmjukhet.
Med huvudet bugande ner mot bröstet.
För att mjukt kunna luta mig inåt nedåt.
För att höra vad hjärtat säger.
”Inget varar för evigt” bubblar upp längst med ryggraden.
På det där sättet som jag har lärt känna som min intuition.
Som det känns när jag har genuin kontakt med kärnan av det som är jag.
I början av Corona mötte jag min rädsla för döden.
Inte för att jag var döende, utan för att rädslan stod mellan mig och livet.
Jag skrev ett brev, som vore jag döende.
Lekte leken fullt ut, levde ut varenda känsla.
Jag satt genom skräck, flykt, skuld, tacksamhet och sorg.
Ett kärleksbrev till min son.
Inget varar för evigt. Inte ens dödsrädsla. Eller ska vi kalla det livsrädsla.
För när dödsrädslan ebbar ut, följer livsrädslan strax efter.
Medvetandet har då ingen annanstans att gå, än närmare hjärtat.
Närmare det som står kvar och tittar sig omkring med nya ögon.
Inget varar för evigt. Inte livsglädjen heller.
Jag har behövt dö om och om igen sedan dess,
för att hitta tillbaka in.
Att hålla döden i handen har blivit min välsignelse.
Går jag vilse bland prestation och ego, så hjälper en lätt handtryckning mig att hitta rätt riktning igen.
För en sak är för mig väldigt tydlig, så här en bit in i livet.
Det görande som jag ska delta i framöver, ska födas ur lust.
Alternativen har utforskats färdigt för min del.
Utforskats och markerats med ett ”Låter ofta smart men leder sällan till det som jag söker”.
Dedikerat har jag valt smarta beslut, framför vad jag då upplevde som osmarta.
Smarta som i de beslut som intellektet lyfte fram.
Det tar tid att träna om sig, att bryta mönster, att våga testa nytt.
Det bubblar till i mig igen och jag hör ”Det jag fokuserar på växer”. Jag väljer att fokusera på förmågan att se vad hjärtat lyfter fram.
Intuition landar blixtsnabbt och känns som en kärleksfull sanning. Den bara är. Sedan följer ofta diverse tankar och känslor, alltid i den ordningen, som kan röra till det för mig. Men intuitionen har alltid rätt.
Jag är tacksam för att jag har vågat prova. De där osmarta intuitiva besluten. Livsavgörande skulle jag till och med kalla dem. Jag längtar till att bli presenterad för nästa möjlighet att våga hoppa. Med skräckblandad förtjusning. Jag sa aldrig att jag är fullärd. Eller att jag någonsin kommer att bli.
En sammanfattning av min start som egen företagare, var det här tänkt att bli. Det har det nog blivit också.
Att lita på att min själ leder mig dit jag ska.
Att läkning av inre sår och uppbyggande av bättre förutsättningar, är en förberedelse för det som komma skall.
Att omprogrammering av sanningar och strategier tar tid.
Att snubbla tillbaka i gamla spår, trösta sig själv och sedan fortsätta fördjupa de nya spåren.
Att allt vi vet och kan vägledas av är nuet.
Den ständiga påminnelsen om att det är vägen som är målet.
I slutändan är allt energi och hur jag upplever mitt liv beror på min energi.
”Har jag den energi i kroppen som jag vill ha och vad behöver jag annars för att få den?”
Står det vid min yogahörna, där det är meningen att jag ska börja och avsluta varje dag.
Varje gång som jag lyckas med det, så öppnas hjärtat lite till.
I matbutiken här om dagen drogs jag till en bok och jag köpte den utan att veta om det var smart. Den visade sig innehålla klokheter om livet och döden. Författare är bl.a. Björn Natthiko Lindeblad. Titel Jag kan ha fel. Detta ledde till att jag lyssnade på ett av Björns sommarprat och fick gråta ur mig så där som jag sällan gör. Som jag tidigare hade uttryckt en längtan efter att få göra.
Tack Björn och alla andra som har traskat upp stigen för oss andra.
Jag ser fram emot att bubbla vidare!
The power is here now
https://open.spotify.com/track/3pP8pyWvQX6vbrpEcRYgqa
Hanna Wikström
Heart of Hanna
2021