Att låta min kropp och röst helt få leda väg, om än bara för en stund,
hjälper mig att få kontakt med den del av mig som jag upplever som mest genuin.
Att lära känna hela mig och låta mig få leva mer genuint för varje dag,
känns viktigast och heligast.
Ur det flödar allt.
Mina dagliga val, mitt mående, min relation till mitt barn och min familj, relationen till mina medmänniskor.
Trots att jag tycker mig ha känt efter och gått emot normer hela mitt liv,
så behöver jag mjukna inför mina behov ännu mer.
Acceptera signalerna inifrån, hur jag (eller andra) än tänker om dem.
Jag behöver det autentiska, i alla situationer.
Jag behöver mjukhet, skönhet, skörhet.
Kroppsliga och själsliga uttryck.
Sinnesupplevelser.
Saker som behöver stillhet och trygghet, för att ta sig form.
Så här visade sig det nakna och råa för mig, just i den stunden.
En annan stund behöver nåt helt annat ta sig uttryck.
Hur ser det nakna och råa ut för dig, just i denna stund?