Det här med att våga hoppa, byta jobb, byta hem, byta mående.
Ibland är det galet läskigt, ibland gungar det under fötterna.
Trots att jag vet att jag går den väg som jag behöver gå
och som jag oftast älskar att gå.
Jag kan ju inte vara ljus och modig varje dag.
Vart jag än bor dras jag till en plats i närheten
där jag känner lugn och upplever att jag kan hämta kraft.
En känsla av att vara hållen för en stund. Tyst närvaro.
En stam mot ryggen, sol som når ansiktet,
rötter som ser ut att kunna klara allt.
När livet känns läskigt mår jag alltid lite bättre
av att återkomma till de platserna.
Där finns ofta något som drar till sig min uppmärksamhet,
som ett lite speciellt träd, kanske med en perfekt sittgren.
En skön och len sten eller omfamnande grönska.
Ofta har platsen legat nära vatten.
Så är ju också valen mitt kraftdjur.
Hoppas att ni också har någon kraftplats
och om inte, så hoppas jag att den kommer till er snart.
Håll utkik vettja, kanske får du syn på nåt speciellt.
Massa kärlek till oss alla, rädda som modiga!
