He he, idag lockade mina intuitiva rörelser fram sång också tydligen! Så kan det gå när en lägger huvet åt sidan och låter kropp och intuition bestämma.
(Jag tänker alltså inte på rörelsen innan den kommer, utan låter kroppen helt styra. Jag upplever det som ett fantastiskt sätt att justera mitt mående och min energi. Blir lite överraskad varje gång.)
Hur fort kan ni gissa vilken låt som kom till mig?
Med denna delning vill jag uppmuntra till GALENSKAP!
Så klart inte galenskap som i att leva med en psykiskt sjukdom och inte få rätt vård eller något som är (för) skadligt för andra, utan sådant som vi inte släpper ut av rädsla för att andra ska se det som galenskap.
Jag har blivit kallad ”speciell” många gånger under mitt liv. Oj vad jag önskar att jag hade förstått tidigare, att det är gåva att vara. Speciell.
Jag önskar alla mer utrymme att fritt följa sin själ och sin kropp för att se hur det känns. Att röra sig som en tycker känns bra, se ut som en känner för, prata med de ord och i den takt som passar en, ta beslut på det sätt som känns rätt för en, leva ut sina känslor och utrycka dem med kroppen.
Ju mer jag lyckas skaka av mig rädslan för att någon ska tycka att jag är konstig eller fel på något sätt, ju mer ler jag. Om något känns rätt för mig, om det ger mig energi och glädje, så gör jag det. Oftare nu för tiden. Det är så mycket roligare att leva så!
Om du känner dig dragen till detta tänk, så vill jag ge dig pepp att testa! Att vara lyhörd för din kropps signaler och våga anpassa dig efter dem, även om det kanske känns ovant eller pinsamt. Det befriande pirret i kroppen efteråt är värt den möjligtvis lite obekväma känslan innan, jag lovar!
Heja galenskaparna <3
Comments