På min egen resa mot att endast göra av med den energimängd som jag vill göra av med, så har ordet färdig blivit väldigt intressant. Trots min oerhört starka vilja att vara närvarande i min kropp och min energinivå, så kommer jag på mig själv om och om igen med att bara göra lite till. För att bli färdig.
Att den där gränsen för när någonting är färdigt är så orubbligt fäst i min hjärna att det kräver hela mitt väsens bestämdhet för att kunna sluta när min kropp ber mig att sluta. Trots att det som jag gör oftast kommer att behövas göras alldeles strax igen och igen och igen. Vi alla vet vad som händer med en kropp som gör av med lite mer energi än den har, om och om igen.
Tack och lov har jag fått uppleva att den där gränsen går att ändra. Det går att lära om hjärnan, att det som jag gör är färdigt när jag bestämmer att det är färdigt. Egentligen behöver jag ju bara se mig omkring bland mina människor runt omkring mig, för att inse den möjligheten. Vissa tvättar disktrasan med diskmedel efter varje torkning, vissa sköljer ur den och hänger den på tork, vissa kastar den i vasken, vissa äger inte en disktrasa.
Vilka saker skulle du vilja lära om din hjärna?
Comentarios